måndag 16 januari 2012

Allemansrätten en samhällsresurs

Varje år produceras det mängder av svamp och bär i vår natur. Största delen kommer inte till nytta. Därför undrar jag hur man kan missunna en naturälskande pensionär som drygar ut sin pension med kantarellplockning. Kantareller som säljs till ett glesbygdshotell, ett hotell som då slipper köpa konserverad svamp från Finland.
Att ta vara på resurser är samhällsnytta. Allemansrätten är en väg att ta vara på resurser som annars inte kommer tas vara på.
Vår natur erbjuder ett stort antal resurser; skog,vilt och fisk, mat, historia, mineraler, upplevelser.
Som ägare av natur kan man inte ta vara på alla dessa resurser och det är inte lätt att uppfylla sitt ägaransvar.
En del tycker att en småskolfröken skall bestraffas hårdare än andra när hon cyklar utan hjälm medans andra tycker att ett rättssamhälle skall präglas av "likhet inför lagen". Det är en princip som förenklar tillvaron. Som markägare undrar jag hur man skall kunna skilja på folk.Företagare har ju inte F-skatt intatuerat i pannan. Skall det krävas att man har en armbindel om man är kommersiell?
I ett urbaniserat samhälle som Sverige är det lätt att många tappar och går miste om kunskaper och upplevelser från naturen som ger ett bättre och rikare liv. Därför är det viktigt att allemansrätten marknadsförs. Att inskränka allemansrätten är ett slag mot samhället.
En kommersiell aktör har oftast en ambition att förmedla kunskap och visa på upplevelser som fördjupar kundens syn på naturen. När det gäller naturupplevelser får man synergieffekter med hjälp av t.ex en framglidande kanot, en frustande häst, skidor som knastrar mot snön mm. För att detta skall kunna upplevas av ett större flertal krävs "kommersiella" aktörer. För att det skall vara ekonomiskt möjligt för många att komma ut med häst, kanot mm. krävs dessa aktörer. Alla kan inte äga allt och vara privat allmänhet.
Ju fler som lär sig uppskatta naturen desto bättre kommer naturen och landsbygden må.

Allemansrättskonflikter bör lösas i 3 steg; 1. Lokal dialog 2. Oberoende instans ( ombudsman på länstyrelse) 3. Rättslig instans