Det hjälper inte med GPS utan att motivationen är styrd av njutningen. Det är den enda rätta vägen.
Ni vet alla när tomheten kommer under överläppen, blicken börjar fladdra och söka, händer slår mot alla fickor, fingrar som gräver i krukväxter och en bil som kan gå många mil. Då är man motiverad! Då är det lycka när man finner sin dosa och njutningen är total när smakämnena tas upp genom den tunna "huden" under överläppen.
Motivationen för dagens träningspass var färdtjänst hem men den gick inte i tid så passet blev dubbelt så långt, Myrekulla -Källhult 42min, Källhult-Myrekulla 36 min och med en gris i varje hand som jag köpte på toppen av fjället
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar