Träningscomeback

Igår skedde nystarten med ett 25 minuterspass. De första stegen på grusvägen kändes lite höga och onormala med en viss känning i knäna, när det övergick till asfalt flöt man fram som Göran Bengtsson i OS -76. Blodcirkulationen hade kommit igång likaledes upptäckte jag att jag kunde andas. Det har jag hört att det är bra. När naturkänslan slog mot benen höjdes knäna, kroppen föll framåt forceringen i uppförsbacken skedde utan hälnedsättning väl uppe på höjden möts man med Gudrons verk. Det blev ettans växel och balansakt över de fallna furorna, och den orangevita skatten uppenbara sig. Jag tittar på kartan och ser inget, man har ju blivit äldre. Klockan visar 13 min. Vägvalet hem går över Klockargårdens mader som frambringar ett högre steg, jag har tur när jag hoppar över krondiket, mina skor blir inte smutsiga. Jag borde köpa mig en Trisslott för skosnörena går upp och jag får vila. Jag är hemma 1 minut snabbare än bort. Tänk vad en pilsner i kylskåpet kan göra!